Lazy Sunday Afternoon

Igår kväll var det galej hos I och L. Till en början var vi mest göteborgare, men sen kom det tillökning från våningen under. B orkade inte åka hem på natten och somnade i min säng. Vi förflyttande henne till en madrass på golvet. Jag låg länge och lyssnade till hennes andning. Den var tung och barnlik. Små snarkningar kom fram då och då. Varje gång jag vände på mig var jag rädd för att väcka henne. Sen somnade jag och drömde ingenting.

Mina tankar har kretsat mycket kring skor och kvinnlighet på sistone. Hur ska man hitta sin egen kvinnlighet och inte en kvinnlighet som är skapad av män. När jag såg Scarlett Johansson i filmen He´s just not that in to you insåg jag att jag vill ha kvar min rumpa. Den rumpan som jag alltid har hatat. Det var en fantastisk känsla. Diane von Furstenberg är en underbar och stark kvinna (klicka på länken för en bild). När jag ser henne omvärderar jag alltid vad som är vackert. Det är fantastiskt när man ifrågasätts av något visuellt och inte av ord.

Det var molnigt idag, fast ändå ljummet. Inte som i Göteborg. När solen är frånvarande där skär vindarna in i en som tusen nålar. Vi promenerade och fikade på South of Folkungagatan. Chokladbollen var gjord på smält choklad och inte på kakaopulver. Den smälte på tungan och kvar låg kokosflingorna.

Vi strosade i Vitabergsparken efter fikan. Jag har inget minne av vad vi pratade om, kommer bara ihåg att jag trivdes i stunden. Trivdes med att vara med B och M i Stockholm. Jag villa inte tänka på att min första dag på moderådet är imorn, men jag känner att nervositeten är närvarande hela tiden. Mest över vad jag ska ha på mig. Tänker på att jag hade velat komma in på kontoret i ett par Ann Demeulermeester skor. Det vore nåt. Det är hemskt att erkänna hur mycket ett plagg eller ett par skor kan göra för självförtroendet, även om det kanske bara varar en kort stund.

Dagens konst:

Lilla Elefant Drömmer, 1978 Torsten Renqvist, Greta Garbos torg