Say what?!

Ståltrådsmobiler, makramé och organzabollar. Ja, det var min dag. Min handledare var inte på plats och jag fick instruktionen att hjälpa den andra praktikanten med slutförandet av inspirationsboken. Pollenallergi och en natts dålig sömn gjorde att jag redan va på dåligt humör, men att inte ha kontroll och inte vara tillräckligt insatt i guiden gjorde det hela ännu sämre. Jag tycker inte om när andra säger åt mig vad jag ska göra. Jag vill säga åt andra vad de ska göra. Faktumet att jag inte hade koll och var tvungen att springa till AP (andra praktikanten) hela tiden gjorde att jag kände mig som en liten flicka. "Vad ska jag göra? Var ska den va? Var är saxen? Usch, usch usch! AP suckade och tittade uppgivet på mig minst femtio gånger.

Hur som helst fick jag i uppgift att göra förslag till alla "fysiska" saker som ska sättas in i guiderna. De har alltid lite kul saker som man kan pilla på. Det hela innebar det att jag fick titta på utkastet och se vilka färger, material och vilken stil AW2010 domineras av, vilket faktiskt var ganska kul. Det resulterade i en väldigt lång shoppingrunda för att få tag på 1400 färgade stickor, 200 lösnaglar, lite tyger, bark, wellpapp, hampasnöre och pärlor i metervara. Jag gjorde fyra förslag till mobiler vilka jag blev riktigt nöjd med. Sakerna får inte vara för tjocka, man måste ju kunna stänga boken (nästan..). Jag tog till mina knopkunskaper och fixade något som liknande makramé, sen mindes jag syslöjden i femman när vi stickade mössor och gjorde en organzaboll precis som vi gjorde mösstoffsar. Vilken kompetens! Skämt åsido, det var inte en jätteutvecklande dag.

Åter till min sämsta sida: auktoriteter är inte min grej. Försök säga åt mig vad jag ska göra och du möter en blick som kan döda. Jag måste verkligen bli bättre på detta. Hur ska man annars kunna passa in på en arbetsplats innan man blir chef? Eller ska man bara satsa på att chefa och leda? Är jag ens bra på det? Pysslandet idag har väckt många frågor. Imorgon måste jag bita i det sura äpplet och inte explodera inombord varje gång nån säger åt mig att organzabollen ska vara mindre...